Alzheimers.

En bild en arbetskollega tog på mig på Dalarnas Tidningar! Ska till Borlänge Tidning och jobba imorgon :) Blir skoj, lite nervös som alltid! Har fått sommarjobb på DT hela Juli och Augusti!! Gött gött!!! :D Känns superkul!
Ett jobb jag gjorde igår! :)
http://www.dt.se/nyheter/borlange/article967216.ece

Har träffat en fantastisk kille! Mattias! Om jag är kär???
-Jaaaaaaaaaaaaaa!! :D
Han gör mig så glad och jag känner mig så lycklig med honom! Vi pratar om allt och mycket känns overkligt bra och helt okomplicerat! Så härligt! Han har såna underbara sidor, jag blir överaskad hela tiden! Hans positiva energi, hans idèrikedom och spontanitet. Hans livslust ger mig en enorm energi. Vi skrattar ofta och mycket! :D Han är fantastisk!! Fast självklart kan inte allt vara lätt, jag har hoppat på ett tåg där en av medpassagerare färdas mot en fruktansvärd destination! Hans far har Alzheimers. En hemsk sjukdom. Det finns olika sorter och tyvärr har han den som inte går att bromsa. Sedan kan det diskuteras med, vad som är "bäst". Ett mer utdraget sjukdomsförlopp är kanske inte att föredra. Alzheimers är vad jag förstått en sjukdom där personen sakta tynar bort till ett levande skal, en levande död. Att vara anhörig är som en enda lång sorgeprocess som sliter dem itu ibland. Den sjuke är som fängslad i sin kropp. Som att något tungt lagt sig för livsflödet och blockerar allt ljus så personen lever i ett mörkret, under ytan. Vilsen och slutligen helt borta. Ögonen rymmer slutligen ingen energi, personen finns inte längre till, men kroppen finns där!! Livs levande....
Mycket frustration bär anhöriga på! Ilska och hat inför sjukdommen som tar deras älskade ifrån dem! Jag kommer såklart aldrig förstå vad Mattias bär på, alla känslor. Paniken. Sorgen. Vill verkligen förstå.. för är så svårt att hantera när man inte förstår.. så jag har frågat massor, som har rivit upp sår i hans inre. Får hejda mig! Nåt som jag älskar med Mattias är hans enorma egenskap att kunna kommunicera. Så viktigt! Att han pratar med mig, fast det är jobbigt! Tackar honom för det!!!! När jag satt mig in i sjukdomen så har jag självklart dragit paralleller till mina egen nära och kära och tårar har runnit av blotta tanken. Vi måste ta hand om varandra! Älska mycket och visa vår kärlek till nära och kära!


Jag sitter där på tåget och ser hållplatser komma och gå. De flesta är som paradis fulla av skratt, bus och massor av kärlek! :) Sedan hoppa jag av ibland i en kaotisk miljö och vet inte hur jag ska hantera alla intryck som flyger förbi. Örnen flyger högt där ovan för att sedan störtdyka rakt mot mig.. jag förstår inte varför.. men den anfaller och jag måste slänga mig åt sidan. Plötsligt befinner jag mig i en flod i Amazonas och en krokodil ser min sårbarhet, får fatt i mig och skakar mig våldsamt. Känner smärtan men ger mig inte av. Så landar en humla på min axel och smeker min kind och viskar i mitt öra! Jag blir lugn. Jag väljer att stanna fast det känns jobbigt ibland för att sedan ta med mig Mattias på tåget och åka mot ljusare tider! Vill nämligen ha med honom på tåget, på min resa in i framtiden!! :)


Han har en blogg där han skriver av sig:
http://mlesliek.blogg.se/
Gå gärna in å kika och tipsa nära och kära som kanske är i samma situation.

I Augusti kommer det anordnas ett anhörigläger i Säter som alla unga anhöriga till Demens/Alzhemies sjuka i hela Sverige får anmäla sig till. Man kan få ekonomiskt stöd av sin hemkommun för kostnaden att medverka!!
Länk:
http://www.mora.se/Stod--omsorg/Anhoriga-och-frivilliga/Unganhoriglager-12-14-augusti-2011/

Något Mattias ofta pratar om är att leva i nuet och inte oroa sig för framtiden! Måste njuta av stunden, för den kommer aldrig igen! :) Citat från Mattias:

-Lev och var vis, livet går inte i repris!