Oj, jag har en dotter!

Jag vaknade nyss ur en dröm.. oj oj

Jag hade blivit mamma!
Fått en liten tös. Hon vägde inte mycket denna ynkliga lilla varelse och självklart var hon gudomligt söt! :) Hon kan inte ha vägt mer än 2500g. Känns som förtidigt född. Smal och helt lealös i nacken, hon hade en liten svart kaluffs också minns jag. hihi

Men.. jag minns inte hur jag fick henne!!!! Haha, ja drömmar!! Kändes som att..
-Oj, jag har en dotter. Hur gick det här till???
Kan ju vara helt orealistiska och denna var just en sådan! Jag hade inte genomgått en förlossning, det är helt säkert. Det sjuka var att jag var helt handfallen i hur jag skulle handskas med henne! Jag visst inte riktigt hur jag skulle hålla henne, jag var ju inte alls förberedd på att hon skulle komma!! Jag såg ut precis som nu i kroppen, inga sprängfyllda bröst eller mammamage, nej nej allt var som nu! Underligt tyckte jag.. minns oron i kroppen då jag funderade..
" Hur ska jag kunna amma henne när mina bröst känns som vanligt, finns där någon mat i dom?"
Jag var tvungen att ta mig hem, så jag å min syster gick ut och började gå hemåt,.. jag tappade liksom taget om min lilla tjej hela tiden.. hon liksom halkade ur mitt famn.. och halsen hängde inte med. Jag hade halvt panik hela tiden.. sen kommer jag plötsligt på,
-Hon har ju bara trosor på sig.. men gud hon fryser säkert!!!!!!! ..och känner mig som världens hemskaste mamma. (Vilket jag också var)

Då hade syster Rebecca förvandlats till syster Christine hahah knasdröm!
Av en tillfällighet går Christine runt och bär på en svart morgonrock aaaaaah perfekt! Vilken tur haha, jag försökte vira runt henne i den men lyckades inte alls bra med detta hur mycket jag än försökte.. täckte jag armar och bröst stack fötter ut och tvärtom, va drygt! Omöjligt uppdrag! Var orolig om hon frös, vad andra skulle tycka när de såg oss. Det var kväll, det började mörkna och vi gick igenom en stor marknad, det väsnades nåt förskräckligt.

Äntligen kom vi in, och hela lägenheten var fylld med folk. Mamma var där, Roberts farmor och farfar var där som jag aldrig hade sett och massa barn och annat folk. Jag visade upp bebisen som att de inte hade nån som helst aning om att den kommit till världen! Alla blev glatt överaskade! Då händer det sjuka....
Jag tappar henne!!!!!!!! I golvet.. fy fan!
Nacken är böjd, men hon är okey. Jag skämms nåt fruktansvärt och gråter.. tar upp henne och går in till sovrummet och lägger henne i sängen.. HOn ålar sig ur mitt grepp även där.. jäklars.. tänker..
" ska det vara så svårt att hålla i ett barn?"
Sen kommer det hemska igen..
Jag lämnar henne där.. går ut och pratar med alla, äter vattenmelon hahah det var suuuupergott.. mumsade i mig den med en stor sked! Stora tuggor!

Sen vaknar jag som till och kutar till en erfaren kvinna för råd:
-Mamma, hur ska jag kunna amma henne när jag inte har mjölk i brösten?
Hon försäkrar att detsamma har hänt henne, det är bara att försöka så stimulerad mjölkkörtlarna men kan ta en tid.. jag tänker..
"Stackars stackars barn hon är ju jättehungrig har inte fått mat en enda gång.
Det knasiga är att hon inte skrikit en enda gång. Bara fanns till liksom. Fann sig i allt hihi
Som sagt.

TOK!!

Den drömmen vill jag inte drömma igen! Kändes inte som att man ville ha barn efter den drömmen direkt haha... panik och prestationsångenst och fy fasen sikken usel mamma ja var! Jag kan bara hoppas att inte drömmar slår in! :P