onsdag 28 oktober 2009
drygt..
Känns jobbigt nu.. kl är 13.00
Är så glad jag flyttade till borlänge.. gillar stan! Lugnet.. men ändå, den här stan är svår!
Kanske skulle bott kvar i stockholm.. då hade man kanske sett allt annat i mer positivt skimmer pga av att man mådde helt fördjävligt av just STAN.. hade nog haft jobb.. dvs Inkomst!
Alltså.. saker å ting går emot mig här! så jävvla less.. brukar inte känna mig nere.. negativ. men gör det nu!
timvikarie jobb med noll framförhållning och långa pass.. pengabrist.. strulande bilar.. ledsna barn.. brist på hundvakt.. gammal ödla som skiter inne.. suck.. oooooooo drygt! drygt! drygt! drygt!
what to do... jaja..
men det lösar väll sig ällä?
:P
Men nej.. fan inte hade jag velat bo i Stockholm heller när jag tänker efter.. hade inte kunnat ha hund.. inte kunnat ha bil! Ja menar.. möjligheten hade inte ens existerat! Ljungberg hade ju varit lika gammal där med... och mått skitdåligt stackarn! Han vantrivdes.. precis som jag!
Senare.. kl är 18.10 och har nyss träffat en mamma och en ny brukare för 1a ggn.. dom va så gulliga! Fick superbra 1a intryck! Mycket gladare nu! :)
Ska iväg nu på avslutningen på hundkursen! Utan Ronja.. sikke tok! Ska få diplom och fika.. soft avslutning!
wrum... Lånat mammas bil! Snälla hon! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej söta du. Herregud vad det händer saker för dig hela tiden, jag blir till och med ledwen när jag läser det. För jag vet ju att man blir så arg och ledsen på sig själv när man glömmer och är förvirrad.
Blä, det är inge roligt. Ett tips som jag faktiskt har fått börja göra är att skriva lappar och noteringar i min kalender. Jag har fått köpa en stor kalender, jepp, för jag har oxå blitt förvirrad nu när det är så myckjet med jobb och gravididtet och en massa annat att hålla reda på. Jag måste skriva upp det och hela tiden kolla på mina papperslappar och anteckningar i min kalender. den har jag med mig vart jag än går. =)
Jag hoppas det löser sig med jobber syster,,, det gör det jag lovar men det är klart det kan ta lite tid. Du får passa på att ta så många sådana där långpass som möjligt nu när Ronja är borta så hinner du inte sakna henne så mycket heller. Bara att hon är borta känns väl förmodligen hur jobbigt som helst... jag hatar att vara utan Silja. jag blir så ledsen, och är man ledsen så finns det ingen annan som kan trösta en så bra som våra fina hundar.
Love YOu.. sorry att jag sov igår när du ringde.. puss
Skicka en kommentar